God kväll. Sitter här och lyssnar på musik som spelades under juli månad. Drömmer mig tillbaka till Spanien och fattar knappt hur underbart kul och galet vi hade det. Tänk, hur hade det varit om vi inte hade gått fram till Hanna och Åse (tror jag att hon hette) på stranden den där första måndagen när vi hade kommit dit. Att det tog några minuter och att det blev ett himla vel ett tag innan vi väl tog oss i kragen och gick bort till dem, det behöver vi ju inte säga! Och att Hanna var så framåt och snäll som hon var och bjöd med oss att följa med dem ut redan samma kväll kunde ju inte varit mer passande och kunde nog inte bli så mycket bättre.
Att sen Clara och Stella kom gjorde ju det hela lite extra bra. Som smöret på mackan. Eller något sånt i den stilen. Bra som in i helvete i alla fall. Så galet vi hade det va! Nattbad i havet halvnakna, ramsorna, MUSIKEN, taxi-turerna, efterfest, dramat (herregud vilket drama vi drogs in i) alla skratt och dansen.

Jag skulle kunna hålla på förevigt. Jag blir ofta nostalgisk och tänker tillbaka på Spanien. För mig är det inte tjatigt alls, eftersom det var den bästa resan jag någonsin har varit med om. Jag hade det bäst. Inte en dag var det tråkigt. Inte en dag var vi på dåligt humör. Allt var på topp HELA TIDEN och det finns sånna galna saker som hände där som jag nog håller för mig själv. ÅH. REUNION SNART tycker jag.

En av våra låtar. Varje gång vi var ute. Lika galna den kom varje gång.