jag var och klippte mig igår, jag blev nöjd (:
fick massa uppskattande kommentarer idag om frisyren, sånt är alltid kul.

men seriöst, fattar inte lärarna att vi inte kan hantera hur mycket som helst?
okej, klart att vi ska lära oss massa- men vafan, hur många saker har inte vi tills imorgon?
åh, jag får damp. och jag vet att jag inte är den enda som är helt ihjäl stressad för skolan, bla.
hur fan ska det bli i gymnasiet?
jag vill inte ens tänka tanken...

jag är desperat. det är det enda order som förklarar mig just nu.
jag behöver bara...
ja, vad fan är det jag är ute efter?
någon att kunna mysa med, anförtro sig till och kunna vara lycklig med.
antar att det är det..
men jag är rädd, jag kan inte hjälpa det men jag är det.
jag fruktar kärleken.
jag fruktar den som ett as.
kärleken kan vara underbar på många sätt, men den skadar på fler.
och jag är så rädd att stå där kvar själv, ensam och tom.
hur jag ser att personen försvinner längre och längre bort, ifrån mig.
med ett flin på läpparna, som att det var ett skämt.

okej, man kanske inte ska tänka så.
men jag kan inte rå för det.
/ emma