Jag kan inte sova. Jag har testat med allt.
Läst typ 3 kapitel, lyssnat på musik, skrivit lista över saker jag måste göra imorgon, haft täcket över mig, haft täcket på golvet. INGENTING FUNKAR. Här jag har jag försökt tappert i över två timmar och jag kan inte somna. För ja, jag var helt slut vid 10. Med huvudvärk och ögon som jag nästan inte kunde hålla öppna gick jag och lade mig. Och nu sitter jag här. Klarvaken. Jag hatar när det är så här.

Och ska jag säga anledningen? Jag tänker på London. På England. Jag lyssnar på brittiska band som jag och Anton lyssnade på under hela resan (Våran överenskommelse löd Bara brittiska band. Inget annat.
Så nostalgin och the disire (eh jag kommer inte ihåg vad det heter på svenska....skönt) över att åka dit svämmar över. Efter att jag och Filippa har delat våran kärlek till denna underbara stad har jag inte kunnat sluta tänka på att åka tillbaka.
  Vissa drömmer om att bli rika, vissa drömmer om familje liv. Vissa drömmer om att flytta till USA. Jag drömmer om att flytta till London. Bo i en liten lägenhet i ett mysigt, gammalt område i London. Jobba med mode, musik eller varför inte jobba på en brittisk tidning. Och lyssna på brittiska band dagarna ut.

Men först och främst hoppas jag på att min och Filippas vilja om att åka till London när skolan är slut och försöka bo, jobba och helt enkelt leva där på egna ben finns kvar om tre år. För det är något som jag ser fram emot nu. Det med.

Ja...Detta blev ett ytterst långt och antagligen rätt tråkigt inlägg för alla andra utom mig. Annars jag har varit med Filippa sen i...var det lördags? Ja det var det nog. Tror jag. Länge i alla fall! Fast ingenting jag klagar över. Det är som mysigast att sova hos Filippa länge, kolla på filmer, läsa och bara ha det bra. Problemlöst och bra. Sånt gillar vi!