Nu sitter Anton och Patrik och väntar på att flyget ska gå. Om ungefär en halvtimma åker de. En timma senare är de framme i London.
Jag är så himla avundsjuk på dem, men samtidigt ledsen över att jag inte kommer få se Anton varje dag framöver. Jag fick verkligen koncentrera mig på att inte börja gråta på flygplatsen.
Men som sagt så är jag mer glad för hans skull och det var så gulligt att se när han var helt tossig imorse! Jag hoppas verkligen att allt går vägen för dem och att allt löser sig. Det är han verkligen värd!

Så det som jag ser fram emot nu är när vi ska åka och hälsa på honom!! Antagligen blir det när pappa fyller år, runt den 12 juni eller något sånt. Längtar så mycket!!

Nu ska jag nog åka in till stan och möta Jenny och Filippa. Howdie!