Efter en lång kaffe-fika på Espresso House åkte jag och Jenny till Bergakungen. Vi var spända och när filmen startade var stämningen nästan lite...helig på något sätt. Det kändes som att jag befann mig i en kyrka och jag kände hur alla såg på filmen med speciella ögon. Alla brydde sig verkligen om Micheal. Det var fint. Filmen var fin. Är glad att jag fick se den!